Dragspelsbåten ”Strömkarlen” på Mannaminne

mannaminne


Dragspelsmusiken tycks åter vara på frammarsch i Ångermanland. De äldre minns säkert med glädje och lite nostalgi Ådalens dragspelskungar Andrew Walter, Hans Erik Nääs, Kalle och Erling Grönstedt med flera. Alla var de flitiga spelmän ute på dansbanorna i landet. Konstnären och mångsysslaren Anders Åberg som under 1980-talet bosatte sig i Nordingrå, närmare bestämt i Häggvik, har med kraft och energi som ingen annan byggt upp ett museum med mängder av hus och byggnadverk av olika ursprung i Häggvik, Höga kusten. För att nämna några hus, så vad sägs om en norsk stavkyrka, en kinesisk paviljong eller en ungersk bondgård och nu ett dragspelsmuseum. På Mannaminne kan man finna det mest otroliga. Dessutom ställer konstnärer av olika slag ut sina alster. Anläggningen är helt makalös och drar folk till sig, från när och fjärran. Utan överdrift kan man nog säga att Anders anläggning Mannaminne har blivit ett av Norrlands största turistattraktioner.


Det allra senaste bygget är som sagt ett dragspelsmuseum och vad passar bättre här uppe i Ådalen än ett pampigt dragspelshus? Det är ju inte för inte som Ångermanälven än idag kallas för dragspelets Missisippi. Idén till huset fick Anders för några år sedan och under sommaren 2008 stod bygget klart. Resultatet blev magnifikt och likaså en fantastisk invigning. Dragspelets Hus är byggt i form av en båt. Förebilden är S/S Strömkarlen ett ångfartyg som trafikerade Ångermanälven under drygt 60 år. Långt tillbaka låg vid varje samhälle efter älven en stor brygga eller kaj där båtarna kunde lägga till. Kajen var byns samlingsplats likt tågstationerna var för folk utan vattendrag. När isarna släppt sitt grepp i den övre delen av älven kunde trafiken sätta igång.


Båtfolket var omtyckt av de åkande. Kaptenerna kände sina båtar och älvens egenskaper och dom styrde alltid in perfekt till kajerna. Bland passagerarna på ”Strömkarlen” kunde man tydligt se hur klassamhället speglades. Under tidigare år fanns det inte mindre än tre olika klasser. Vem som helst fick inte komma in i fartygets berömda matsal med manglade dukar och brutna servetter. Majoriteten av resenärerna var i stället hänvisad till ”bondsallongen” under däck, där den välkända ”Öl-Beda” stod för utspisningen. Gårdfarihandlare Oskar Holmberg från Ramsås reste med ”Strömkarlen” till Solleftea den 3 juni 1896. Han skrev i sin dagbok att utsikten längs älven var bedårande. Resan kostade honom 2 kronor och 75 öre. Knappast troligt är att han unnade sig någon förtäring på resan. Han var nämligen otroligt rädd om sina hopsparade pengar. Hade han däremot turen att bli bjuden på något av en medresenär, var han däremot inte sen att tacka ja.


Dragspelshuset har samma mått och proportioner som Strömkarlen, men det är bara framifrån som det ser ut som en båt. När man står i fören och blickar ut mot nejden får man en känsla av att man står längst fram i en riktig båt. Enligt Anders egna beräkningar har arbetet med huset tagit honom 3000 timmar och det har gått åt kilovis med kaffe för att hålla orken vid liv. Han lär en gång ha sagt att ”dragspelsmusiken bygger på slit och hårt arbete och det är det här huset också byggt av.”


Anders tänkte nog på dragspelaren Kalle Grönstedt och melodin ”Månsken över Ångermanälven” när han skissade fram och formade huset. Designen och utformningen är häpnadsväckande. Inredningen har han färdigställt med lust och otrolig konstnärlig fantasi. Han har snickrat och snidat otaliga associationer. Vars like finns nog inte någon annanstans än på Mannaminne i Nordingrå. Tanken på framtiden fanns nog också inom Kramfors dragspelsklubb. De drog igång ett dragspelskollo strax innan invigningen av Dragspelets Hus. Medlemmarna vill inte att huset enbart ska vara ett museum över tid som varit, utan också något för kommande generationers spelmän och en plats för uppträdande. Dragspelsklubben hade dragit ihop tjugotalet deltagare från Umeå i norr till Visby i söder och den yngsta deltagaren var blott 10 år.


Anders har alltid nya projekt på gång och jag har hört rykten om att han tänkt komplettera museet med ett Jazzens Hus och en folkmusik stuga. Ljuvlig musik kommer fortsättningsvis att klinga ut i nejden kring Mannaminne.


Christina Grafström 2008-08-20